lördag 16 september 2017

Utvärdering av utveckling


Viggos utvärderingsperiod på Vasa Centralsjukhus. Årliga kollen på hans utveckling.

Ifjol böt de terapeuter som gjorde bedömningen. I år har de bytt utrymmen.

Som ni ser ovan medför det att Viggo ska hålla koll på allt. Men han gick gärna med de bekanta ansiktena och leka (jobba).

Men hade missat med en sak. Han förstod inte att de tog en paus. Så han blev väldigt ledsen och stressad. Ville bara bort och hem.

Jag känner min son. Jag fick honom att lugna sig och gå och arbeta igen. Men det krävde kreativitet.

Vad de tyckte och såg hos honom får jag veta först nästa vecka. Men jag känner min son. Så jag har bra hum om vad de kommer att säga.


Här är vi då kom hem efter andra dagen. Andra dagen som sluta med en storvinst!

Dynan han har under huvudet är en taikofon. En mjuk högtalare enkelt sagt. Jag har försökt få tag på en till prövning i närmare halvåret!

Nu fick vi en från Tikoteket att pröva till sista oktober. Om den hjälper får vi ansöka om stöd för att köpa en egen (kostar runt 400€).

I torsdags funkade det inte alls med den. Tog en och halvtimme för honom att somna och ville ha avstängt dynan. Fredagen gick mycket bättre, somnade inom 10 minuter.

Och han sov till kl 4. Vaknade första gången då. Kom själv upp till oss. Vet att det är för tidigt att ropa hurra än, men vet inte när han skulle sovit så länge ensam senast!


Här är vi på väg efter ägg från mommos (men de fanns inte). Första gången prövat paraply, och hölls i handen ca 20 meter.

På fredagen efter dagis var första dagen han på riktigt satte sig ner på golvet och pratade via plattan med mig.

Sökte på riktigt fram rätt bilder och berättade mycket! Om piratskepp, ledsna pirater och flickorna hemma. Blev så lycklig att jag bara höll om honom.

Roligast nujust är att dansa till "bokstavssång". Jag och han sjunger på en bokstav, fokuserar på vokalerna just nu. Och så håller vi hand och dansar. Alla blir inte så bra för Viggo än, men tror det är bra träning!

Så hans utveckling går framåt, i hans egen takt. Men framåt. Hoppas de ser det också vid sjukhuset. Men jag känner min son, min underbara son.